Jag såg The Bourne Ultimatum igår med en kompis. Ingen av oss kom ihåg exakt vad som hände i de två tidigare delarna (The Bourne Identity och The Bourne Supremacy), bara att vi tyckte mycket om dom. Ingen av oss förstod riktigt vad som hände och vad det hela handlade om i inledningen av The Bourne Ultimatum, man var tvungen att ha sett de tidigare delarna precis innan för att hänga med.
Men det gjorde ingenting. Vi satt tysta under nästan hela filmen och bara njöt av den smutsiga action den bjöd på. I en lång, hård och brutal fightingsekvens kunde vi inte hålla oss längre, utan utbrast spontanta glädjeljud. Då sa min kompis "Jag blir alldeles tårögd av den här sekvensen". Och jag höll med. Det var så fint att se en hemlig agent slåss med en annan hemlig agent och utdela så många dödande slag, kastas i så många glasmöbler, köra med alla tjuvknep som det bara gick och till och med börja blöda. Fan vad fint. Om den alltid lika urtråkiga mesagenten James Bond hade hamnat i den här fighten skulle han dött efter första slaget alternativt bett Jason Bourne om att inte bli slagen i ansiktet. Och då hade jag nog blivit tårögd av skadeglädje. Jag hatar James Bond.
William
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar