Bourne spöar skiten ur Bond

Jag såg The Bourne Ultimatum igår med en kompis. Ingen av oss kom ihåg exakt vad som hände i de två tidigare delarna (The Bourne Identity och The Bourne Supremacy), bara att vi tyckte mycket om dom. Ingen av oss förstod riktigt vad som hände och vad det hela handlade om i inledningen av The Bourne Ultimatum, man var tvungen att ha sett de tidigare delarna precis innan för att hänga med.

Men det gjorde ingenting. Vi satt tysta under nästan hela filmen och bara njöt av den smutsiga action den bjöd på. I en lång, hård och brutal fightingsekvens kunde vi inte hålla oss längre, utan utbrast spontanta glädjeljud. Då sa min kompis "Jag blir alldeles tårögd av den här sekvensen". Och jag höll med. Det var så fint att se en hemlig agent slåss med en annan hemlig agent och utdela så många dödande slag, kastas i så många glasmöbler, köra med alla tjuvknep som det bara gick och till och med börja blöda. Fan vad fint. Om den alltid lika urtråkiga mesagenten James Bond hade hamnat i den här fighten skulle han dött efter första slaget alternativt bett Jason Bourne om att inte bli slagen i ansiktet. Och då hade jag nog blivit tårögd av skadeglädje. Jag hatar James Bond.

William

Snow Job

I senaste Entourage-avsnittet blir det problem med manuset till Lost in the Clouds. Regissören/manusförfattaren/galningen Billy Walsh har skrivit ett helt annat manus än det som kontraktet gäller och Ari blir vansinnig. Samtidigt gör E sitt första jobb som manager för Anna Faris och bekantar sig med hennes mycket svartsjuke pojkvän.

Ett ganska lågmält och händelsefattigt avsnitt. Mest en massa spring hit och dit, prat om manuset, om att allas karriärer kommer gå åt helvete och så E förstås som inte riktigt kan släppa sin lilla crush på Anna Faris. Turtle och Drama håller sig tyvärr i bakgrunden hela avsnittet. Ett av de sämre avsnitten den här säsongen.

Förresten, under en fotosession med Faris spelas plötsligt The Knifes gamla hit Heartbeats. Trevligt.

William

Bäst just nu

Reno 911!: Miami - Så jävla rolig.

30 Rock - Avsnittet med den inavlade och vanskapte österrikiske prinsen. Så jävla roligt.

28 Weeks Later - Postapokalyptisk skräck med pumpande intensitet och total avsaknad av ironi. Så jävla bra.

Knocked Up - Haschdoftande romantisk komedi med riktiga förlossningsscener. Så jävla oväntat.

Den fria viljan - Årets bästa film kommer från Tyskland, är nästan tre timmar lång och handlar om våldtäkt. Så jävla obehaglig.


William

The Young and the Stoned

I gårdagens avsnitt av Entourage fick man följa E som blir påkörd av Anna Faris (känd från Scary Movie-filmerna), Ari som blir svartsjuk när hans fru ska kyssa en 19-årig latinohunk på inspelningen av en såpa och Turtle som har ångest över att hans bästa marijuanadealer fått slut på hans favoritgräs.

Historien med E och Anna Faris är bra, främst tack vare Faris (har gillat henne sedan första Scary Movie och hon är också jätterolig i Lost in Translation). Det är också intressant att E, men framförallt Turtle verkligen förlikat sig med den bittra verkligheten som består i att de inte kan få några tjejer utan att först avslöja att de känner Vince. Framförallt Turtle känner ingen som helst skam längre.

Ett bra avsnitt. Kombinationen Turtle/gräs, Ari/neuros och E/tjejproblem är alltid bra grundmaterial för klart sevärda 25 minuter. Och så Drama förstås som även i detta avsnitt har repliker som är helt fulländade i sin tragikomik.

William

Skräck, skräck, skräck

De senaste dagarna har jag tittat på en hel del ny skräckfilm. Det har stundtals varit en ganska smärtsam upplevelse.


Sublime av Tony Krantz - Helyllekillen George (spelad av Tom Cavanaugh som gör titelrollen i tv-serien Ed) hamnar på sjukhus för att göra en enkel rektoskopi, men vaknar upp med ett stort ärr på magen. Snart är han indragen i ett riktigt mardrömsscenario med olagliga organtransplantationer och mord.

Upplägget låter kanske rätt ok, men Sublime är inget mer än en trött och idéfattig David Lynch-kopia av den tristaste sorten. Vad är dröm, vad är verklighet...? - ja, ärligt talat skiter jag i vilket. Bara filmen tar slut. Skulle hellre sett Georges rektoskopi i en och en halv timme.


The Hamiltons av The Butcher Brothers - Lågbudgetskräck som gör det bästa av sina möjligheter. Handlar om en märklig familj där föräldrarna dött och där barnen fortsatt med föräldrarnas blodtörstiga aktiviteter.

Trots ganska kraftigt överspel från ett par av skådisarna och ett inte helt originellt manus, så funkar den här skräckisen rätt ok ändå. Framförallt tack vare slutet som överraskar på ett bra sätt.


The Abandoned av Nacho Cerdá - Kvinna adopteras som bebis från Ryssland till USA och återvänder till Ryssland efter 40 år för att hitta sina riktiga föräldrar. Hon hamnar i mammans hus och ser spöken, hör konstiga ljud och träffar sin tvilling (som hon inte visste existerade) som också är i huset för att få information om föräldrarna.

Jag hade hyfsat höga förhoppningar om den här. Framförallt eftersom Nacho Cerdá regisserat, jag gillar hans kortfilm Aftermath (1994). Men när jag i förtexterna såg att Karim Hussain varit delaktig i manuset försvann allt hopp om att filmen skulle vara bra. Hussain är regissören bakom en av världens sämsta filmer - Subconscious Cruelty - och inget den mannen tar sig för är värt att se. Och så klart, filmen sög rätt bra.


Vacancy av Nimród Antal - Luke Wilson och Kate Beckinsale spelar par med rejäl fnurra på tråden som är ute och åker bil på småvägar. De ber om hjälp på kvällsöppen mack, fortsätter åka och så går bilen sönder. De återvänder till macken och tar in på ett motell i närheten. De upptäcker snart att motellägaren och hans kumpaner har för vana att spela in ett slags snuff-filmer där de dödar gästerna.

Hur kittlande snuff-filmstemat än är så blir det i stort sett aldrig bra. De enda som lyckats göra intressanta filmer av det är Paul Schrader med Hardcore (1979) och Alejandro Amenábar med Tesis (1996). Vacancy känns som den är gjord av ett gäng kompisar över en helg. Småspännade ibland men mest fånig. Funkar att se i brist på annat.


Day of the Dead 2:Contagium av Ana Clavell och James Glenn Dudelson - Jag tittade i cirka två minuter, snabbspolade cirka tio minuter. Sedan stängde jag av.


Disturbia av D.J Caruso - Uppdaterad version av Rear Window med fokus på ungdomens kärleksvåndor.

Småputtrig. Aldrig särskilt spännande. Kunde gjort mer av det klaustrofobiska elementet med fotbojan och skurit ner på tonårskärleken. Då kanske den kunde blivit något.


Hills Have Eyes 2 av Martin Weisz - Militärer på träning i öknen råkar ut för mutanter som har en egen slags breeding-plant i underjorden som de behöver friska kvinnor till.

Varför man överhuvudtaget gjorde en remake på Hills Have Eyes (1977) är konstigt, den är ju en av det amerikanska sjuttiotalets tristaste skräckfilmer. Inte ens Michael Berrymans vanskapta lekamen kan ändra på det. Hills Have Eyes 2 är dock helt ok splatterunderhållning, väldigt lättsmält och lättglömd.


Stephen King's Nightmares and Dreamscapes - Första säsongen av dessa episodfilmer har kunnat ses på SVT i sommar. Och det är typ två av tio avsnitt som är bra. Resten är det sedvanliga Stephen King-skräpet man är van vid.


William

Gary's desk

Söndagens avsnitt av Entourage heter Gary's Desk och det är ingen mindre än Gary Busey som åsyftas.

Vince, Turtle och Drama är på jakt efter ett skrivbord till E:s nya kontor. De hittar det perfekta skrivbordet men det visar sig att Gary Busey precis köpt det. I en underbar sekvens som påminner om Filip och Fredriks besök hos Busey tvingas Drama, för att få köpa loss skrivbordet, att underkasta sig en slags ritualiserad body paint utförd av Busey himself.

Samtidigt nojar Ari för att Mary J. Blige ska komma till kontoret och snacka affärer. Till Aris förtret blir han indragen i ett bråk mellan två av hans anställda som är tvillingar, ett faktum som självklart ger upphov till att Ari kläcker ur sig mängder av elaka kommentarer om tvillingar ("How can one embryo produce two fucking losers?").

Ett mycket bra avsnitt, det är alltid roligt när Drama hamnar i rejält obekväma situationer och tack vare tvillingarna får Ari som sagt fritt spelrum att vara suveränt elak.

Entourage fortsätter bjuda på njutning efter njutning.


William

Rush Hour 3 premiär 10 augusti

På gränsen till provocerande barnvänlig action, förutsägbara skämt och en som alltid alldeles för högljudd Chris Tucker.

Som vanligt är de bloopers som visas i slutet av filmen både roligare och mer spännande än själva filmen.


William

The Day Fuckers

Entourage fortsätter fokusera mycket på Drama och Turtle. Någon på manusavdelningen har uppenbarligen fattat att det är vägen att köra på.

I senaste avsnittet The Day Fuckers slår Drama vad med Vince om att Turtle kan få ligga snabbare än E (Drama hävdar att E aldrig har haft och aldrig kan ha "unemotional sex"). Vadet börjar genast och innehåller såväl 5000 dollar som Turtle i rosa kanindräkt.

Serien fortsätter att hålla otroligt hög klass, detta är inte något exceptionellt bra avsnitt, men det är svårt att briljera varje gång.

Jag ser gärna att Drama och Turtle helt får ta över huvudfokus från Vince och E (de kan istället fortsätta vara sidekicks), jag ser också gärna en jämn nivå av Ari och Lloyd (Aris kamp för sin sons skolgång är ett mycket bra sidospår och hans förhållande till Lloyd är ett av seriens mest intressanta inslag).

William