Skräck, skräck, skräck

De senaste dagarna har jag tittat på en hel del ny skräckfilm. Det har stundtals varit en ganska smärtsam upplevelse.


Sublime av Tony Krantz - Helyllekillen George (spelad av Tom Cavanaugh som gör titelrollen i tv-serien Ed) hamnar på sjukhus för att göra en enkel rektoskopi, men vaknar upp med ett stort ärr på magen. Snart är han indragen i ett riktigt mardrömsscenario med olagliga organtransplantationer och mord.

Upplägget låter kanske rätt ok, men Sublime är inget mer än en trött och idéfattig David Lynch-kopia av den tristaste sorten. Vad är dröm, vad är verklighet...? - ja, ärligt talat skiter jag i vilket. Bara filmen tar slut. Skulle hellre sett Georges rektoskopi i en och en halv timme.


The Hamiltons av The Butcher Brothers - Lågbudgetskräck som gör det bästa av sina möjligheter. Handlar om en märklig familj där föräldrarna dött och där barnen fortsatt med föräldrarnas blodtörstiga aktiviteter.

Trots ganska kraftigt överspel från ett par av skådisarna och ett inte helt originellt manus, så funkar den här skräckisen rätt ok ändå. Framförallt tack vare slutet som överraskar på ett bra sätt.


The Abandoned av Nacho Cerdá - Kvinna adopteras som bebis från Ryssland till USA och återvänder till Ryssland efter 40 år för att hitta sina riktiga föräldrar. Hon hamnar i mammans hus och ser spöken, hör konstiga ljud och träffar sin tvilling (som hon inte visste existerade) som också är i huset för att få information om föräldrarna.

Jag hade hyfsat höga förhoppningar om den här. Framförallt eftersom Nacho Cerdá regisserat, jag gillar hans kortfilm Aftermath (1994). Men när jag i förtexterna såg att Karim Hussain varit delaktig i manuset försvann allt hopp om att filmen skulle vara bra. Hussain är regissören bakom en av världens sämsta filmer - Subconscious Cruelty - och inget den mannen tar sig för är värt att se. Och så klart, filmen sög rätt bra.


Vacancy av Nimród Antal - Luke Wilson och Kate Beckinsale spelar par med rejäl fnurra på tråden som är ute och åker bil på småvägar. De ber om hjälp på kvällsöppen mack, fortsätter åka och så går bilen sönder. De återvänder till macken och tar in på ett motell i närheten. De upptäcker snart att motellägaren och hans kumpaner har för vana att spela in ett slags snuff-filmer där de dödar gästerna.

Hur kittlande snuff-filmstemat än är så blir det i stort sett aldrig bra. De enda som lyckats göra intressanta filmer av det är Paul Schrader med Hardcore (1979) och Alejandro Amenábar med Tesis (1996). Vacancy känns som den är gjord av ett gäng kompisar över en helg. Småspännade ibland men mest fånig. Funkar att se i brist på annat.


Day of the Dead 2:Contagium av Ana Clavell och James Glenn Dudelson - Jag tittade i cirka två minuter, snabbspolade cirka tio minuter. Sedan stängde jag av.


Disturbia av D.J Caruso - Uppdaterad version av Rear Window med fokus på ungdomens kärleksvåndor.

Småputtrig. Aldrig särskilt spännande. Kunde gjort mer av det klaustrofobiska elementet med fotbojan och skurit ner på tonårskärleken. Då kanske den kunde blivit något.


Hills Have Eyes 2 av Martin Weisz - Militärer på träning i öknen råkar ut för mutanter som har en egen slags breeding-plant i underjorden som de behöver friska kvinnor till.

Varför man överhuvudtaget gjorde en remake på Hills Have Eyes (1977) är konstigt, den är ju en av det amerikanska sjuttiotalets tristaste skräckfilmer. Inte ens Michael Berrymans vanskapta lekamen kan ändra på det. Hills Have Eyes 2 är dock helt ok splatterunderhållning, väldigt lättsmält och lättglömd.


Stephen King's Nightmares and Dreamscapes - Första säsongen av dessa episodfilmer har kunnat ses på SVT i sommar. Och det är typ två av tio avsnitt som är bra. Resten är det sedvanliga Stephen King-skräpet man är van vid.


William