Idag släpps Last King of Scotland på DVD i Sverige. En film som fått bra omdömen av många kritiker, framförallt för Forest Whitakers gestaltning av galenpannan/charmören/diktatorn Idi Amin. Det är en helt ok film. Och Forest Whitaker är jättebra, I agree. Men när jag i höstas såg Last King of Scotland kunde jag inte skaka av mig känslan att jag hellre skulle sett om Barbet Schroeders dokumentär General Idi Amin Dada (1974). För i ärlighetens namn är Last King of Scotland inte en jätteintressant eller spännande historia. Syftet med den är istället att visa på hur galen och förfärlig Idi Amin var. Fast hur mycket Forest Whitaker än stirrar, svettas och skriker, så hamnar han ändå ljusår ifrån den riktige Idi Amin som porträtteras i Schroeders film. Och General Idi Amin Dada godkändes ändå av diktatorn själv, vilket ju säger en del om hans brist på verklighetsförankring.
När jag såg Whitaker ta i så han sprack i varje scen för att visa på Amins galenskap, började jag sakna scenerna med den riktige Amin, när han ljuger om varför krokodilerna ligger med öppna käftar, eller när han berättar om den superhemliga bok han kommit över (Sion vises protokoll...) eller att han säger sig veta att judarna förgiftat nilen. Eller hans simtävling i sin pool där ingen av de andra tävlande vågar vinna. Sådana scener förmedlar en långt större insikt i hur totalt fucked up Amin var.
Så därför, se General Idi Amin Dada istället för Last King of Scotland. Det är ungefär samma film, bara att den ena är så mycket bättre och mer intressant.
Förresten, så har Sharad Patels Rise and fall of Idi Amin en mer intressant historia än Last King of Scotland. Den är ett bra komplement till General Idi Amin Dada.
William
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar