Mikael Håfströms senaste alster är Stephen King-filmatiseringen 1408. I filmen spelar John Cusack en författare som specialiserat sig på att skriva om hemsökta hotell. Själv är han dock skeptisk till allt vad spökerier heter och anser att alla "spökhotellens" ägare i själva verket är pengahungriga lögnare. När han får ett vykort från hotellet Dolphin i New York med hälsningen "gå inte in i 1408" blir han självklart nyfiken och efter mycket möda och väldigt många varningar lyckas han få tillgång till rummet.
1408 är helt klart en av de bättre King-filmatiseringarna (vilket i och för sig inte säger så värst mycket...) och Håfström har så klart lagt in lite Shining-referenser. Större delen av filmen utspelas enbart i det läskiga rummet vilket, i takt med de stegrande hemskheterna, skapar en utmärkt och påtaglig klaustrofobisk stämning. Och, om man som jag, är en av världens mest lättskrämda människor, räcker det med att rummet har en spegel eller ett duschdraperi för att jag ska börja ångra att jag valt att se filmen.
Håfström balanserar skickligt mellan hopp-i-fåtöljen-effekter och lågmälda dröm/verklighet-inslag. 1408 är långt ifrån vare sig originell eller nyskapande (någon som utsätter sig för jobbiga situationer och tvingas konfronteras med sina egna demoner har man ju sett förut), men med tanke på att nästan alla skräckfilmer den senaste tiden lidit av en slags post-Ringu- syndrom, så känns det otroligt befriande att 1408 inte innehåller en enda scen med något svarthårigt spöke som rör sig så där onaturligt och hackigt som alla spöken verkar göra nuförtiden (kolla bara in nya skräckisen The Messengers som snart har biopremiär, där bygger hela filmen på att det är läskigt med ett spöke som klättrar Ringu/Grudge-style i taket).
1408 är alltså inget mästerverk. Men helt klart en bra och gedigen skräckfilm. Se den.
William
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar